carolink snart 3 barnsmamma

sprutor, kroppen och snitt såret en vecka efter förlossning

Jag får helt enkelt skriva om om mycket på en gång. För som ni märker finns inte riktigt tiden just nu som den fanns förr att skriva flera inlägg än 1-2 om dagen. 

 

Så igår var det alltså en vecka sen jag snittades.  Vilket innebar att jag skulle ta bort mina agraffer som mitt snitt satt ihop med. Så var på vårdcentralen för att ta bort dem. Det gick bra, men det vätskar lite fortfarande. Men dem sa inget om det så bara vänta ut det och se när det läker. Detta snitt gör lite ondare än mitt förra, bränner liksom till ibland om jag rör mig på ett speciellt sätt.  Men tydligen helt normalt.

 

 

Nu slipper jag även dem där jäkla fragmin sprutorna! Jag var modig och lyckades ta dem 3 sista helt själv. Annars har Johan fått tagit dem på mig. Men kändes lite smidigare om jag själv kunde ta dem då Johan hade fullt upp med annat.

 

Och sist men inte minst hur ser kroppen ut nu? Mig mage ser ju ut som en degklump! Men lite till kommer nog försvinna i alla fall, alltså sånt som jag inte behöver träna bort utan mer vätska. Har fortfarande en del vätska kvar i kroppen. Men det värsta av allt är att jag har sådant fruktansvärt sug efter sötsaker och skräpmat! Fy skäms på mig. Så försöker så gott jag kan att hålla mig borta från sånt. 

 

Man kanske ska tatuera sig? Det går ju faktiskt att ångra sig.

Jag har i så många år velat ha en tatuering. Redan när jag fyllde 18 år började jag kolla, skissa och ville hitta något som skulle passa mig. Men jag har aldrig riktigt hittat något eller jag är så otroligt rädd att jag ska ångra mig. Känns som det är något som ska sitta där för livet.  Fast egentligen så är det ju inte så! Det går ju faktiskt att få bort dem om man verkligen skulle vilja eller ångra sig senare i livet. Så man kanske faktiskt ska ta steget och göra en tatuering. Skulle så gärna vilja ha något som säger något om mina barn eller om mitt hundintresse. Det första jag tänker på är barnfötter eller hundtassar. Typ trycka barnens fötter på ett papper och sedan låta någon skissa upp det. Skulle inte det vara grymt fint? Eller nu när vi skaffat hund ta avtryck av tassarna + barnens fötter och göra något fint av?

 

Som sagt har idéer på hur jag skulle vilja ha en tatuering. Men rädslan över att ångra mig finns där. Men här är ju faktiskt ett ställe som kan ta bort tatueringar: http://www.gedinstudio.se/behandlingar/laser-tatueringsborttagning-29967504

 

Det är ju inte sådär överdrivet dyrt att ta bort en tatuering tycker jag. Så det kanske är värt att göra en ändå. 

 

Tänk på att alla barn är olika!

Alltså Ozzy är ju bara så underbart go! Sover, äter, bajsar och är bara så nöjd med livet. Jag vet att många som får sitt första barn gråter floder över hur deras barn är. Att det bara skriker, att man känner sig nästan värdelös för att barnet inte går att trösta. Man vill ju vara den trygga famnen som får barnet att känna sig lugn och trygg. 

 

Men några saker att tänka på när det kommer till småbarn är att först av allt så är ju alla barn så otroligt olika! Även som nyfödda. Matteus var lugn och jätte snäll nästan hela tiden. Lite små gnällig på nätterna, men fick han sova nära och på en sov han som en stock.  Sen hel ammades ju han tills han var 2 månader, sen blev det ersättning då han knappt gick upp i vikt. Då blev han lite gnälligare eftersom ersättning kan ge lite förstoppade effekt. Därför super viktigt att följa dosering!

 

Zandor var en riktig gnäll pelle. Kunde skrika sig igenom nätterna, var tvungen att vaggas för att kunna sova, tog inte napp. Ammade honom i 3 dagar sen på läkarkontrollen tyckte dem att vi skulle börja med lite lite ersättning efter varje amnings stund. Men han verkade ha en kärlek för ersättning så började neka mig. Fast vi körde ersättning i en liten plast kopp. Han var skrikig på nätterna i ungefär 6 månader, sen började det lugna sig.

 

Ozzy sover helt själv, sover 3-5 timmar i sträck på natten. Som sagt han är alltid nöjd och glad nu. Han del ammas ju från början och magen verkar vara perfekt!  Också viktigt att tänka på, läste faktiskt nyligen att det är ungefär lika många bröstbarn och ersättnings barn som får kolik. Så att ersättning skulle ge ett krångligare barn är bara bulle. Men såklart ger bröstmjölk en lite mer laxerande effekt och dessutom finns det ett lugnade hormon i det som gör att dem sover bättre. Ja det finns för och nackdelar med både ersättning och amning. Men det tänker jag inte skriva om nu, eller jag vill att mammor ska få avgöra detta helt själv och inte påverka någon i sitt val av föda till sitt barn.

 

Min förlossning 16 januari 2017

Ska passa på att skriva lite om förlossningen. 

 

Men det började på morgonen den 16:e januari. Vi åkte iväg kl 8:30 till Akademiska i Uppsala för vårat snitt. Jag var sjukt nervös! Men sen kändes det lite jobbigt när man var tvungen att lämna pojkarna.  Men resan ditt gick bra och väl framme vid sjukhuset fick vi sitta och vänta en stund innan vi fick komma in på ett rum för att vänta på att komma in på operation. Fick nål i armen, med Zandor fick jag i handen. Vet inte vilket som känns bäst egentligen. Sedan fick jag lite dropp och när det bara var 50 minuter kvar till snittet så fick jag antibiotika.

 

Men vet ni vad detta snille hade glömt? Att ladda batteriet i kameran!! Så blev inte jätte mycket bilder. (Men det gjorde inte så mycket för inne i operations salen sa dem att vi fick fota, men ingen av personalen fick vara med på bild. Vilket var ganska svårt eftersom det var folk överallt. Med Zandor fick vi fota och filma hur mycket vi ville. Så där blev jag lite besviken faktiskt.) Sedan fick jag gå in till operations salen. Där satte dem ekg. syrgas i nästan och en fin mössa på! Det jag tyckte var mest jobbigast var ju ryggbedövningen och ja precis som med Zandor tog det säkert 5-7 stick innan den satt. Grymt obehagligt! Kändes nästan värre denna gång. Jag måste vara jätte dålig på att kuta med ryggen.

När den var satt så fick jag lägga mig ner och vänta tills bedövningen satt sig ordentligt. Fick på mig en blodtrycksmätare, en till nål i andra armen och ja det var väl allt? när bedövningen satt sig satte dem kateter.  Jag var super nojig över att jag skulle känna när dem började snitta, men läkaren frågade om jag kände när hon nöp mig och sa att jag skulle nog smälla till henne om jag känt det haha.

 

Så började dem operationen. Johan satt vid mitt huvud hela tiden och han var ju den som skulle prata med mig och hålla mig lugn. Men att bara börja prata sådär och komma på något är ju fan omöjligt. Så vi fick små prata lite, medans jag kände att jag ville prata om något hela tiden. En av personalen kom och pratade lite, men inte alls lika mycket som dem gjorde under Zandors snitt så där blev jag också lite besviken.  Tog lite längre tid denna gång eftersom jag redan blivit snittad en gång tidigare och det är lite svårare att ta sig igenom ärrvävnaden. 

 

Men det gick rätt så fort ändå och rätt som det var så var han ute! Och vad han skrek när han kom ut!. Fick honom hos mig direkt en stund. Men kunde inte hålla honom, bara klappa honom lite på huvudet. Åter igen en sak som var annorlunda med denna förlossning. Med Zandor gick dem ut direkt och sen låg han hos mig tills dem sytt klart. Men nu fick jag se honom, sedan gick dem ut och sen satt Johan och höll honom. Inte för att det är något fel med det heller haha. Men ändå. När jag var ihop syd fick vi åka iväg till ett uppvakningsrum tillsammans alla 3. Vilket jag inte fick med Zandor, då låg jag själv. Men precis som med Zandor började jag må illa och blev jätte yr! Så jag var nog inte så rolig att umgås med dem första timmarna. När bedövningen började släppa och jag fick mina ben tillbaka fick vi komma upp till BB. Där låg jag och mådde pyton! Försökte dricka men spydde bara upp allt. Men efter kanske  2-3 timmar började jag kunna dricka och äta lite. Tror det beror mycket på att man varit fastade också, jag blir så illamående då. Men efter det har jag mått super bra!  Snitt är fan det bästa sättet att föda barn, i alla fall för mig. 

 

 

Första natten och morgonen med valp och 3 barn!

Herregud säger jag bara! Vilket otroligt jobb vi har här hemma just nu. Men på något sätt gillar jag detta, alltid något att göra. En unge har skitit ner sig, hunden kissar ner golvet, minstingen vill ammas, det skriks om banan, vatten snutt och så vidare. Det är första gången nu som jag faktiskt kan sätta mig ner. Eller jag har ju suttit mer när jag åt frukost och sedan pysslade jag lite med Matteus och Zandor.

 

Men denna valp är ju inte rumsren för 5 öre. Vi går ut efter han sovit, sen in så leker barnen med honom efter 5 minuter kissar han på golvet. Vi springer ut och när han kommer in kissar han efter 10 minuter igen. Men tycker ändå han blivit lite lite bättre så. Bara att vara envis och fortsätta i denna takt. Tycker ju inte tidigare valpar jag haft varit så extrema på att kissa inne. Men alla är dem olika :)

 

 

 

Nu är vi hundägare!

Tog nyss den första promenaden med Pajas. Inte långt, bara runt parkeringen. Men det kändes så otroligt skönt att få komma ut och få lite frisk luft, röra lite på sig och sedan vara ute helt själv. Jag tror att detta med att vi skaffar kommer göra så vi blir mer avkopplade och att vi faktiskt får en hobby eller eget intresse. Inte bara barn hela tiden. Nä jag älskar den här känslan, vist kommer det vara jobbiga stunder då man måste ut i regn och skit väder. Klä på alla ungar själv och så vidare. Men det är så otroligt värt det lilla extra jobbet.

 

Idag blir vi med valp!

Ojoj hur ska jag hinna med blogg, barn och valp? Haha Älskar när det är fart och livat, okej kanske inte alla dagar men 6 av 7 dagar så är det så jag vill ha mitt liv. Så den dagen man önskar sig tystnad och bara vill sova den dagen hoppas jag gärna över för att få ha det och leva som jag gör.

 

Idag ska vi som sagt hämta valpen! Pajas är hans namn förresten. Vet inte om jag skrev det förut? Eller ja vi har bestämt att han får behålla det namnet som dem har kallat honom. Så idag kommer Johans föräldrar över för att passa barnen medans vi åker iväg och hämtar honom. Ozzy följer såklart med oss.  

 

Det blöder!

Snacka om lite smått panik man får när man ser att ens kläder är helt nerblodade. Första gången det hände imorse så tänkte jag bara på att det skulle vara avslaget ( blod som kommer där nere efter en förlossning). Vilket ändå skulle vara konstigt då jag inte blöder färskt blod. Men ja det kanske kan hända tänkte jag och byte kläder. Blodet var ju liksom ganska högt upp också, men nä jag tänkte inte mer på det. Sen när jag satt på golvet för att krama Zandor och skulle resa på mig igen så kände man en flod som kom från såret och jag hade ju lagt en handduk där för att se så att det inte kom från såret. Men det var exakt där det kom ifrån! Lite smått panik som sagt och ringde till BB eftersom det tar ju sån jäkla tid att få tag på mvc. Förstår inte varför dem inte har lite mer akut telefon? Kan ju inte sitta här hemma och blöda och vänta tills klockan ska bli 15? Nä så ringde BB som har öppet dygnet runt. 

 

Eftersom vi skulle till barnspec idag för en 5 dagars kontroll på Ozzy så sa dem att vi kunde kolla såret där. Så nu är det kollat och läkaren där tyckte det såg bra ut. Så sprack väl upp ett litet litet sår bara som gjorde att det kom en del. Var nog inte så mycket, men kändes som massor.

 

3:e natten

3 natten hemma inatt och vad ska man säga? Det går ju faktiskt inte sådär jätte dålig direkt. Men man önskar sig ju en hel natts sömn haha. usch bortskämd! Men Ozzy sover 2-3 timmar i sträck och är ganska lätt att lägga om sen när han ätit. Det som är värre är själva nattningen inför natten. Igår tog det ungefär 2 timmar innan Ozzy sov så man själv fick sova. Funderar på om man ska köra nattningen lite tidigare bara så får det ta den tid det tar helt enkelt. För inatt somnade jag inte fören halv 1. 

 

Idag väntar läkarbesök och första vikten efter förlossningen! Ska bli spännande att se, nu ger ju jag ersättning och ammar så tror inte han ligger så mycket under sin födelsevikt. Nu ska jag fixa frukost och är så glad att jag kan dricka kaffe igen! Mitt kaffe sug är på topp igen.

 

Trött

Inatt tog jag Ozzy lite mer så fick Johan sova. Idag har man varit jätte trött!  Så när alla barnen sov passade även jag på att sova. Så vi har legat och sovit allihop förutom Johan i kanske 2 timmar. Super skönt! Barnen sover fortfarande. Måste väcka Ozzy snart för mat tror jag. Han är verkligen en jätte lugn unge än så länge i alla fall.  Idag har han varit lite mer vaken, kollar runt lite och lyssnat när hans brorsor nästan har ihjäl varandra haha. Herregud vilket liv det är här hemma nu. Men jag älskart!

 

Kroppen och snittet efter 2 dagar

Ni ska få höra min förlossnings berättelse om någon dag. Orkar inte riktigt fixa ihop den än, utan det får bli lite korta uppdateringar här nu. Jag mår som sagt väldigt bra, såklart har man lite ont i såret när man går och så. Dessutom är man väldigt trött då jag inte alls sov mycket på BB.

 

Men tänkte visa hur kroppen och såret ser ut nu 2 dagar efter snittet.

 

Första natten

Första natten hemma gick ändå väldigt bra. Det var inte Ozzy som var den gnälliga utan Zandor. Han vaknade till och var pigg vid 4 då Ozzy ville ha mat. Så han var nästan omöjligt att söva igen, Medans Ozzy somnade gott om igen och Matteus sov som vanligt. Hoppas det inte fortsätter så här för då kan jag ha problem sen när Johan börjar jobba. Men det är ju ändå 2 månader kvar tills han börjar jobba ungefär. Känns bra! Så kommer vi in i rutiner och så tillsammans.

 

Johan och Ozzy sover fortfarande. 

 

Och namnet blir....

Ozzy!

 

Skulle ha skrivit det i ett inlägg på BB, men jag hann inte riktigt med. Började på ett inlägg men skrev aldrig klart det. Men nu har jag i alla fall avslöjat namnet för er och hela namnet utan efternamn då blir Ozzy Hilding Bruno. Hilding blir efter min gammelmorfar  och Bruno efter Johans morfar. Så här har ni våran lilla prins.